”Öva, öva, öva så mycket du kan och bara skriv, skriv, skriv!”

posted in: AKTUELLT, PRESS | 0

Det är i Gillberga hon bor – författaren Elisabeth Öhman – med vy mot havet såklart. Idag är jag på väg dit. Det är en av de där fantastiska sommardagarna som började redan i mitten av maj i år. I skyn drillar lärkan och vart jag ser böljar fält av blommande orkidéer när jag fortsätter upp mot norrbyn. Jag rundar ett dignande buskage med doftande syréner och parkerar min cykel. Där möts jag av en skällande tax och blir snart visad in på gården av Elisabeths man, Janne.

I skrivarlyan en trappa upp hittar jag Elisabeth i färd med att skriva ut vägsamfällig- hetsprotokoll, samt lägga ut info om sommarens frukostmöten på Facebook för Öland Kust till Kust Intresseförening, där hon i dagarna blivit vald till ny ordförande.
Elisabeth är en tjej med många bollar i luften. Hon är involverad i flera föreningsprojekt, som förutom ordförandeskap och sekreterare också innefattar engagemang i traktens fiberanslutning som är på gång.
Därutöver har Janne och Elisabeth blivit familjehem till en nioårig pojke på äldre dar. Det där är lite roligt, säger jag. – Att vi är mormor och farfar till Leo, menar du? – Ja, inte är det väl speciellt vanligt? – Det är inte lustigare än förut, knycker Elisabeth, bara att Leo istället bor hos oss här på Öland.

Hur kom du till Öland från första början?
– Med segelbåt. Jag var tre månader första gången jag följde med på familjens kustkryssare från hemmahamnen I Nyköping till längtans mål som alltid var Byxelkrok.
Många seglatser senare hade en stark längtan till Öland vuxit fram, en så stark längtan att hon idag bestämt sig för att stanna.

Det tog ju lite tid innan ni kunde bosätta er här permanent?
– Vi köpte huset 2010 och har först bott här på somrarna, och många, många helger. Drömmen fanns ju hela tiden om att flytta hit permanent. Men det var till en början inte helt självklart när flytten skulle bli av. Många bitar skulle falla på plats innan vi kunde ta steget fullt ut. Men nu har vi gjort det och miljön är helt fantastisk. Vi trivs toppen. Och jag får ro att skriva.

Jag ser mig om i skrivarlyan. På bänken ligger några tjocka böcker i en prydlig stapel. Titeln på dem är ”Svenska Ostron”.
– Det har ju också alltid varit en längtan. Jag har hela mitt liv skrivit yrkesmässigt, men aldrig något eget. Så 2015 gavs förstlingsverket ”Svenska Ostron” ut med undertiteln ”– havets juveler”. Det blev ett heltäckande praktverk, en reportagebok, med texter om såväl anatomi, historik och resereportage som ostrontävlingar, profiler och krögare inom ostron samt läckra recept. Jag fick då äran att samarbeta med fotografen Åsa Dahlgren som tar rent magnifika bilder som också pryder hela boken.

Det var just det vi skulle prata om, tänker jag, författarskapet. Min blick stannar till vid en tavla med bokens tidslinje, fullnålad med bilder och rivna små lappar. Blyertsanteckningar och skisser.
– Ja, det här, förstår du, är storyn för ”Drottningklockan”, säger Elisabeth, och de två uppföljarna. I stort.
Två år har det tagit mig att få fram det här manuset och det blev klart nu i vår. Som jag funderat och tänkt, formulerat och svängt, vänt och krängt ord. Till sist kände jag mig ändå klar att skicka manuset till ett förlag. Med verklig nervositet lade jag manuset på postlådan, förstås helt ovetande om hur det skulle tas emot.

Ja, berätta – hur gick det?
– Det blev en orolig väntan. Manuset skulle läsas och analyseras. Plötsligt en dag hörde de av sig. Så här sa de, precis så här; ”Klart vi ska ge ut den! Utan tvekan! Jag är helt golvad, bland det bästa jag läst.”
Det var stort! skiner Elisabeth. Riktigt stort!

Så nu kan du verkligen titulera dig författare?
– Jag tror man kan det när man gett ut två böcker så det borde funka nu.

Hur blir man då författare? frågar jag
– På 1970-talet fick jag skrivrådet av Astrid Lindgren att ”öva, öva, öva så mycket du kan och bara skriv, skriv, skriv”! Efter det gick jag Lars Hesslinds ”Författarskola” på Marstrand och medverkade i radioprogrammet ”Boktornet” med en novell. Jag har väl en del rutin i skrivande sedan tidigare eftersom jag yrkesarbetat i närmare fyrtio år som copywriter, journalist och skribent. På senare år har jag också gått kurser i romanskrivande, deltagit i skrivkonferenser och avancerade romanverkstäder i både London och New York. Så mitt råd blir som Astrid Lindgrens; ”öva, öva, öva så mycket du kan och bara skriv, skriv, skriv”!

Hur vågar man släppa ordinarie uppdrag och hänge sig helt åt författandet?
– Det handlar ju naturligtvis om att klara uppehället även om man helst av allt vill skriva böcker på mer än heltid. Jag har fortfarande kvar en del uppdrag som copywriter via en reklambyrå I Göteborg där jag är skribent för bland andra Chalmersfastigheter. Jag har varit egen företagare i många år, och använder erfarenheterna därifrån för att bygga upp mitt författarskap.

Använder du alltid dator när du skriver, eller flyter det ibland lättare med en Ballograf?
– Båda delar. Älskar min Mac, men skriver också oerhört mycket för hand. Har just nu olika anteckningsböcker igång där jag skriver ned storyidéer till fyra kommande böcker.

Får du aldrig skrivkramp?
– Nej. Eller jo. Då blir det en promenad ut på alvaret. Det är bästa inspirationen!

Har du nått det omtalade flowet, det som man ofta talar om, när huvudpersonerna börjar leva sitt eget liv i berättelsen?
– Jadå, Aron och jag har fin kontakt. Han är en högst levande vän. Nästan så jag funderar på att skicka grattiskort till hans födelsedag den 8 augusti. Han skulle nog gilla det, särskilt om det var ett originellt urverk på framsidan.

Vill du berätta något om handlingen?
– Handligen startar i Nyköping, där jag är uppväxt, men äventyret tar oss mycket vidare än så både i tid och rum. Berättelsen är fiktiv, men har många förankringar i verkliga händelser runt om i världen.
Romanens huvudkaraktär Aron Pettersson är kyrkogårdsvaktmästare och amatörurmakare. Hans djupa passion för urverk trasslar in honom i en rafflande händelsecirkus som baseras på både verkliga och fiktiva händelser. Bokens händelser spänner över åren 1939-2003. En del Ölandsrelaterade händelser finns med som till exempel stormen den 23 juli 1985 som här får ödesdigra konsekvenser.
Kanske ser du redan nu Aron påta där ute på kyrkogården eller skruva i sina klockor i det tickande urmakeriet? Eller när han funderar över sitt livs kärlek Maggan, möter den underfundiga brevbäraren eller får ett av världshistoriens mest berömda urverk med posten, helt oförhappandes. Arons märkliga livsöde ackompanjeras av tusen klockors tickande. I urmakeriet låter det som ett vattenfall när klangerna stiger och dalar. Välkommen in i hans värld!

Och när får vi äran att läsa detta?
– Boken släpps den 15 juni och ligger redan ute hos nätbokhandlarna. Releasefest blir i flotta NK-villan I Nyköping den 16 juni. Fick just veta att både ljudbok och e-bok släpps redan i augusti. Kul, men lite pirrigt förstås.

Har du hamnat rätt i livet? Jag menar, är det författare du alltid drömt om att bli?
– Absolut. Kan inte bli mer rätt. Har jobbat stenhårt för att nå mitt mål som jag satte redan i tonåren. Det tog ett tag, men nu är jag här. Tack till mina nära kära och Öland för det!

Den obligatoriska frågan; Vilket är ditt smultronställe i Persnäs socken?
– Det är här där jag bor. Här är underbart. En promenad ned till stenkusten, ett dopp i Kalmarsunds vågor, blommorna, fåglarna, harmonin, ljuset, lugnet, solen, stenmurarna, stjärnhimlen, träden, tystnaden, vinden. Jag är helt begeistrad. Gillberga är en magisk plats på jorden.

– Nu är det min tur att ställa en fråga till dig istället, flikar Elisabeth in, vad sägs om en bit mat?
Javisst, säger jag, vi åker ner till Sandvik, så kan vi ta några bilder också.

TEXT OCH FOTO: ANITA TINGSKULL
© SÖDVIK 2018


DETTA ÄR ELISABETH ÖHMAN
Namn: Eva Elisabeth Öhman
Född: i Nyköping 1956
Familj: maken Janne, dottern Joanna, sonen Joakim, taxen Pocahonta
Bor: i Gillberga
Yrke: författare
Äter: helst LCHF, älskar dock potatis
Dricker: vin och mineralvatten
Röker: nej
Kör: Toyota Aygo och Volvo XC60
Kom första gången till Öland: 1956
Fritidsintressen: Allt som har med litteratur och författarskap att göra
Senast lästa bok: ”Störst av allt” av Malin Persson Giolito
Film: The Commitments
Resmål: Blå Jungfrun, London, Malta, Italien
Bästa egenskap: Förmåga
Sämsta egenskap: Lättövertalad
Dold talang: Kan spela Marseljäsen på kam

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 2 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.