Recension i tidningen Dagen

Inte ofta man har anledning att begära rättelse av en bokrecension, men när tidningen Dagen publicerade Håkan Arenius recension av ”Helgmålsringning – en klang i folkdjupet” var jag tvungen att reagera. Den mycket ansedde recensenten menade att teveprogrammet Helgmålsringning sänts 25 000 gånger under 50 år, vilket i och för sig varit smickrande, men rätt antal är 2 500 gånger.

Arenius skrev vidare att ”SVT är ju med och betalar utgivningen.” Det är fel. SVT är inte med och betalar utgivningen. I stället har Votum förlag köpt loss resurser från SVT. Generösa tryckbidrag har dessutom getts från stiftelserna Längmanska Kulturfonden och Kungl. Patriotiska Sällskapets Understödsfond samt Samfundet Pro Fide et Christianismo. SVT:s policy som ett public servicebolag i allmänhetens tjänst gynnar inte säljfrämjande, kommersiella intressen för enskilda personer eller företag. Det är därför olyckligt att säga att SVT varit med och betalat utgivningen.

Jag publicerar rättelserna här om händelsevis någon har hunnit läsa recensionen som publicerades den 31 december 2020. Rättningarna gjordes i webbversionen på dagen.se torsdagen den 7 januari och i den trycka versionen fredagen den 8 januari. Tack Dagen!

Här kommer recensionen i sin helhet (med fixade rättelser):

BÖCKER

Spretig soffbok om SVT-traditionen helgsmål

Bokomslag

Titel: Helgmålsringning – En klang i folkdjupet

Författare: Elisabeth Öhman

Förlag: Votum (185 sidor)

TV-programmet Helgmålsringning firar 50 år. Detta firar Sveriges Television och Votum förlag med en så kallad “soffbordsbok”, stor och påkostad till formatet och med många bilder. Den berättar förstås om programmet som alltså sänts närmare 2 500 gånger från olika kyrkor – och andra platser, som en bergstopp eller en vägren.

Boken förklarar varför vi firar helgsmål, den beskriver kyrkorna som presenterats, klockorna som ringt och människorna som figurerat i sammanhanget. Den tar sin läsare med bakom programmets kulisser och berättar också något om de budskap som sänts och de sånger som sjungits. Den förmedlar också tittarröster och citat av medverkande som Antje Jackelén , Moni Höglund och Tomas Sjödin. Och den presenterar på sin tid välkända producenter som Gunnar Dahmén, Bengt Roslund och Per Söderberg, samt förstås den nu verksamme Johannes Söderberg. Biskoparna Martin Lönnebo och Caroline Krook kommer till tals.

Som om inte detta enorma stoff vore nog bjuds läsaren också på en ansenlig mängd material om SVT mera generellt som ger glimtar från tv:s tekniska utveckling och det sekulära programutbudet. Gott så. Men det skaver lite att formuleringarna från SVT:s informationstexter väl ofta är illa dolda och ibland på en förbluffande detaljnivå. Mer ideologiska frågor som den ibland inflammerade diskussionen om religionsprogrammens plats i tv-tablån berörs oväntat lite, och boken vänder sig, kanske omedvetet, till äldre läsare som kommer ihåg saker som testbilder, “den populära programtidningen” Röster i Radio och liknande.

Ett material av det här slaget måste redigeras med fast hand för att bli tillgängligt, men här kämpar liksom text och bild med varandra i stället för att kroka arm och lyfta helheten. Språket, ämnesvalen och den grafiska presentationen spretar i form och kvalitet. Men det ligger ju i soffbordsbokens natur att den avnjuts på bläddervis medan man slötittar på tv, och så nyttjad kan den kanske fullgöra sin uppgift.

Håkan Arenius

Håkan Arenius

Håkan Arenius var under många år fast medarbetare på Dagen och magasinet Petrus. Han medverkar fortfarande återkommande på Dagens kultur- och livsstilssidor, bland annat som bokrecensent.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sex + 20 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: